Frågan om allas lika värde ställer jag mig ofta då jag besöker en kyrkogård. Studerar man hur en kyrkogård är formad och uppbyggd kan man se hur klassklyftorna ofta görs mer synliga än på något annat ställe. Fundersamt kan man undra om de som hade råd i jordelivet att köpa sig makt även köpt sig en plats i himmelriket lika som de gjorde då de vandrade på jorden som brukspatroner eller inom prästerskapet där de samtidigt styrde och ställde med domedagspredikan för att skrämma allmogen till lydnad.
I synnerhet på gamla kyrkogårdar kan man se hur de rika byggt monument över sig själva. De fattiga finns oftast i en annan ände utav kyrkogården. Det religiösa ordet om allas lika värde inför Gud och hans rike visar på att lögnen följer med orden ända ned i graven. Trösten för mig är ändå den att jag själv inte vet om vart jag kommer att hamna då jag läggs i graven. Att de Guds-trogna som ber för sina synder där de tydligt säger sig vilja sitta på faderns högra sida ger tydliga signaler om att den vänstra sidan är en sida där de ogudaktiga finns samtidigt som de lika tydligt placeras på kyrkogårdens minst betydelsefulla plats lika som de hade då de fanns i livet.
Under midsommaren besökte jag kyrkogården i Oxelösund. Alla år brukar jag åka dit under denna tid för att plantera sommarblommor på min sons grav. Kyrkogården i Oxelösund skiljer sig inte ifrån övriga kyrkogårdar trotts att den inte är särskilt gammal som kyrkogård. Vad som gjorde mig beklämd är att tydligt får man inte idag ha sin grav kvar om ingen betalar för platsen. Betalar man inte blir man utraderad totalt ifrån sin sista viloplats. Symptomatiskt kunde jag skåda ett annat fenomen som visar på att det jordiska går före allt himmelskt.
Under våren besökte jag kyrkogården även för vår plantering. För fyra månader sedan hade någon vält omkull en hel del stenar på kyrkogården vilket visade att personer som ger sig in denna form utav vandalism lider utav sataniska bedrövligheter då man går in på en kyrkogård och löper amok. Vad som fångade min uppmärksamhet var att fortfarande låg en hel del stenar omkullvräkta på kyrkogården.
Tydligt visar kyrkogårdsförvaltningen att man låter kyrkogården se ut som ett slagfält i stället för att ställa ordning på stenarna. Att inte bry sig visar på att vad man ska ha är betalt för att utföra arbetet samtidigt som man väljer att visa upp kyrkogården som ett slagfält. Skamligt är det hur kyrkan idag lever utav profithunger som det övriga samhället gör. Kyrkan ska även idag ha betalt för att vårda annans minne.
På en kyrkogård i Linköping skådade jag även där något som visar på pengabegäret kyrkans folk även där bär under tagelskjortan. Där hade man vänt på en gravsten synligt så att alla kunde se att om man inte betalar för gravplatsen raderas personen bort ifrån världen. Kyrkorådet hade även där lagt ut värdet på individen lika mycket som de förmodligen värderar sig själva. Oumbärliga bugar de i kyrkan för den gud de hyllar och som med sitt rätta namn kallas mammon då de anser att betalar man inte för sig även efter döden raderas man ut ifrån det världsliga samtidigt som man hyllar dem som har.
Krister Lumme