I mitt förra inlägg här i bloggen skrev jag om att politiken i Almedalen mest liknar ett jippo. Vad jag efterlyste var ett mer konkret ställningstagande mot utanförskapet och barnfattigdomen som bitit sig fast i Sverige tillsammans med den borgerliga regeringen som mest ser till att de som har även ska få ännu mer på bekostnad av de medellösa som ökar ute i landet dag för dag som går. Något konkret i att minska utanförskapet kom inte ifrån någon utav de politiska parterna. Inte heller Socialdemokraterna verkade ha några lösningar på att ställa upp för de svaga i samhället mer än nu är det jobben som ska lösa samhällets problem som idag består i fattigdom för de arbetslösa tillsammans med låga löner för dem som ännu har ett arbete.
De som arbetar idag sliter ut sig i förtid. Tryggheten i sjukförsäkringarna försämras år från år. Sverige faller idag långt ned på skalan om länder som ser till att befolkningen får del utav vad samhället producerar. I Sverige sätter politiken piskan på individen samtidigt som Moderaterna i den borgerliga regeringen kallar sig för att vara arbetarnas vän till dem som arbetar där den arbetslöse får leva på allmosor i utanförskapets korridor.
Politiken som debatterades i Almedalen gick mest ut på att skaffa jobb till alla. Arbete till alla är vad som skallade mest. Får alla arbete så är landets lycka jord. Enkelt sammanfattades detta med att nu måste man fokusera på jobben vilket man gjort i ett antal år. Faktum är att några jobb inte lär komma i år heller. Faktum är att med all säkerhet kommer samma mantra att skalla i Almedalen även nästa år.
Frågan jag ställer mig är varför arbetslösheten ökar dag för dag samtidigt som politikerna säger att nu är vi nära lösningen. Nu ska vi minsann fokusera oss på jobben. Så har man hållit på ett antal år. Så kommer det med säkerhet att fortsätta ett antal år till. Att Almedalen alla år är lösningen visar på hur politiken blir ett jippo som produceras där samtidigt som de fattiga blir allt fattigare ute i landet.
Arbetslösheten är inte landets hela problem. Problemet i Sverige idag är att ojämlikheten ökar. Lönerna för arbetaren är låga medan etablissemanget själva ökar och skor sig mer och mer tillsammans med sänkta skatter. Försäkringssystem och allt som varit garantin för allas lika värde i landet urholkas.
Vad politiken mer borde förklara för medborgaren är att vad som produceras i landet borde fördelas mer till medborgaren än vad som idag går till privata fickor. Socialdemokraterna borde mer stå upp för individen än vad som är fallet idag. Tydligt går socialdemokratin mer till höger än till vänster. Tydligt visade detta sig även i Almedalen där fokus ställdes på arbetslinjen där man glömde bort de som idag lever i otrygghet samtidigt som deras väljare får tigga sig till välfärden ifrån den sociala budgeten som idag urholkar kommunernas ekonomi.
Arbetslösheten är inte hela problemet. Problemet är utanförskapet med tillhörande barnfattigdom som ökar år från utan att politiken gör några större ansträngningar att genomföra en jämlikhet där alla kommer till del i vad som produceras. Idag äter upp några få upp kakan medan resten av befolkningen får dela på smulorna.
Krister Lumme